Premiär, eller... jo så får man väl kalla de..
Efter en del påtryck av lillasyster så måste ja väl hänga med i bloggvärlden även jag..
Nöjd, Sandra?
Sen hur mycket de blir skrivet, o vad som blir skrivet är väl de som visar sig..
Men lovar, ska försöka uppdatera rätt så ofta iaf.
Men med lillknodden, som tar en hel del tid trotts sin ringa ålder, så lär de väl bli kvällarna jag ägnar åt detta..
Om min datahacker till pojkvän låter mej låna datorn då vill säga..

Väldigt enkel o tråkig just nu, men vänta ni bara..
De blir bättre med tiden..
...mer säger jag inte...

För övrigt då??
Jo de går bra nu.. (mmm ett Petter citat..)
Dagarna tillbringar jag som sagt med lillgrabben som är världens underbaraste.
Vincent som kom efter mycket om och men den 31 maj.. om någon nu missat de..
Vi går båda två och väntar ivrigt till kl 16 varje dag då älsklingen slutar jobbet...
...normal tid alltså...
Anders som då är stora kärleken här i livet..
Som fick mej att för 2 år sedan lämna Gävle o allt som hör där till för Falun..
Inte klagar jag inte, förutom den tappade kontakten med alla vännerna..
Men de jag fått här kan inget slå.

Crossen va de som förde oss samman... (inte alls oväntat..)
Anders stora intresse, eller ska man kalla de livsstil?, här i världen.
o vad det är för mej vet ja inte vad vi ska kalla det.. Liiivet helt enkelt =)

Jag då.. Ja som sagt född o uppvuxen i Gävle.. nää, Valbo, viktigt skillnad där..
Träffade Anders i December -04 och efter mycket hit å dit så blev han då övertalad att ja va den rätta å Augusti -05 insåg väl även han de..
Så efter 21 år som Gävleborgare blev man då Dalkulla...
Förlovade oss gjorde vi 14/2-07.. Något jag aldrig trodde Anders skulle göra, men jodå, med rätta tjejen bara.. *haha*
o hur de gick sen med barn å allt, de vet ni ju..

Oooh, knackigt första inlägg de här.. Tar nog ett tag o komma in i skrivandet..
Men snälla, stötta mej på vägen.. *hehe*

Dax för lunchen..

Tack å Hej!